Blood, Bones and Butter – Gabrielle Hamilton

Blood, Bones and Butter är den enda kockmemoar som håller som litteratur, och skälet är att Gabrielle Hamilton är författare först och kock sedan.

Boken börjar med lammet. Varje vår grävde hennes föräldrar en grop i marken utanför den ombyggda sidenfabrik de bodde i i New Jersey, tände eld i den och bjöd hundratals människor på helstekt lamm. Fadern var scenograf, modern hade varit balettdansös i Frankrike.

Föräldrarna skildes när hon var tretton och hon lämnades i praktiken att klara sig själv. Hon ljög om sin ålder för att få jobb i restaurangkök, hamnade i droger och stölder, arbetade sig genom sommarläger och cateringkök och tillbringade ett decennium utan riktning innan hon tog en författarutbildning vid University of Michigan.

1999 öppnade hon Prune i East Village. Trettio platser, ingen affärsplan och en meny som var precis det hon själv ville äta.

Den sista tredjedelen handlar om ett besynnerligt bekvämlighetsäktenskap med en italiensk läkare och om somrarna hos hans mor i Puglia. Den delen är omdiskuterad och en del läsare tycker att den spårar ur. Det gör den kanske, men den är också bokens mest osentimentala.

Boken vann James Beard Award i klassen för skrivande och inte för mat, vilket säger det mesta. Anthony Bourdain skrev en av sina mest översvallande blurbar någonsin om den.

Man lär sig ingenting om matlagning i den här boken. Det man får är svaret på varför någon frivilligt arbetar femton timmar om dagen i ett hett rum för dålig lön, och den som gjort det känner igen sig på varje sida. Den som aldrig gjort det får i stället en av de bäst skrivna memoarerna som finns om arbete i ett restaurangkök överhuvudtaget.

Format: Häftad
Antal sidor: 304
Förlag: Vintage
ISBN: 9780099498339
Språk: Engelska
Först utgiven: 2011